Att gå från C till D

3 kilo till, aldrig har jag vägt så mycket. Väger numer 70,3 kilo. Konstigt det där att man blir mer ”bekväm” i sin kropp med åldern. Bysten har växt till sig en hel kupstorlek och byxorna sitter lite tajtare i midjan. Annars har det inte hänt mycket. Det känns bra, eller ja. Okej i alla fall. i-lands problem utav bara den. Idag packar jag resväskan för att imorgon flyga ner till Danmark och bli bortskämd och få spendera en vecka med världens bästa mormor och morfar och övrig dansk släkt. Hutsfred var superfun och jag hade ett par jättebra dagar med mina fina syskon. Imorgon är det skivutförsäljning i gävle vilket jag tänkt bänka mig till. Sommaren bara rusar iväg och det känns knappt som att den hunnit börja innan den tar slut.. Den 17 tar vi planet till london för en weekend med pearl jam konsert och lite shopping. Jaa. Det var allt för nu!

Thanks for making me a fighter!

Det här med känslor va. Kärlek i all ära. Det där fina, det där äkta som får det att pirras i magen lite till och från. Som man finner och får både styrka och extra energi ifrån. Den typen av kärlek, den tycker jag om. När du skrattar och tittar dig runt omkring efter den personen du bryr dig lite extra om för att dela just den stunden utan ord. Personen i fråga behöver inte ens vara närvarade, för att känna närvaron. På något vis bär man med sig en del utav honom/henne hela tiden. Vet ni vad jag pratar om?

När jag känner mig nere eller orättvist behandlad brukar jag tänka på just det där fina och inte försöka snöa in mig i mitt eget självömkande.  Det leder ingenstans, det har jag provat förut så det vet jag. Jag  tänker på min första förälskelse och hur det kändes då. Vad det var som var viktigt och betydelsefullt då. Vad vi pratade om och hur jag kände mig i kroppen då. Jag tänker på hur jag har utvecklats känslomässigt och faktiskt vet vad jag vill, vet vad jag ”behöver” och vet vad jag klarar mig utan.

När jag tittar tillbaka på dom senaste åren ser jag en självdestruktiv spiraltrappa down down. Trots många fina minnesvärda stunder som bara var våra så är det nu jag ser vad som skulle ha gjorts och sagts annolunda. Men, en sjuk människa tänker i dom banorna jag tänker i nu. I en depression är det inte du själv som tänker. Du är knappt medveten om att du ens befinner dig i en depression, än mindre medveten om vad du bör göra för att ta dig ur den. Inte för att du bryr dig, för det gör du inte. Det är nu i efterhand jag ser det som borde vara så självklart. Jag behöver ett stark partner/medmänniska som inte bara finns där, utan en som jag kan växa i mig själv med. Någon som sparkar mig i baken när jag gnäller lite för mycket och faktiskt talar om att det är jag och bara jag som kan ändra på det jag nu beklagar mig över.

Självständig vet jag inte om jag kan kalla mig än, men jag är fan en bra bit på vägen! Christina Aguilera – fighter och michael jackson – man in the mirror… Serri, mer peppmusik i min mp3. NU! Bada :)

..ja det var en dag i juni

…isabelle tog studenten

..och solbrännan börjar leta sig fram

Flygbiljetten till danmark är bokad och betald, flygbiljetter till london i augusti kollas nu. Pearl jam men ingen michael jackson, det får gå endå! En veckas pampering i danmark är heller inte så fel.. Men jag är så trött, så trött. Hostan sitter kvar och det går som lixom inte att sova hela nätterna med den här förbaskade hostan! Huh! Ruckola sallad med mozarella ost, bacon, pennmackaroner, kyckling och kessella med lite sweet chili, grön pesto och soltorkade tomater. Så ser min lunch med Isabelle ut :) långpromenad med arvid, färgning av utväxt och vaxning av ben och bikini. Sjukt osammanhängade blogginlägg som jag varesig orkar läsa igenom eller radera, så ser det ut ibland och idag är en sådan ibland dag. Grey´s väntar!

sommarvärme here we go!!

Vaknade helt av mig själv en hel minut innan väckarklockan ringde. Somnade inte fören klockan var runt en  5 i morse på grund av min hosta som ska påminner om sin existens var 6:e sekund. Ytterst irriterande. En annan sidoeffekt av hosta är ofrivillig magträning och huvudvärk, huvudet orkar verkligen inte höra mig hosta mer och min mage säger aj aj varje gång dom plötsliga rycken/kramperna sätter igång.

Nåja, hel nöjd över att vakna i tid har jag både hunnit ätit lunch och frukost. Till frukost blev det en smörgås med jordötssmör och drottingsylt (peanut-butter jelly time, peanut-butter jelly time) och en med philadelphia ost. Sjuukt gott. Två glas tranbäsjuice fick skölja ner min egenkompnerade frukost. Till lunch kokade jag färsk kantarell och karl johan svamp tortelini med ostsås. Sjukt billigt och fantastiskt gott! Mmm.

Då jag har väntat alldeles för länge på att dessa soliga dagar ska komma så stuntar jag i disken nu och datorn med. Eller datorn får följa med ut i gräset där jag ska kolla på ett par ugly betty avsnitt och sola mig alldeles lagom mycket. Senare tänker jag lägga upp lite bilder på min nya hårfärg som jag trivs alldeles ypperligt i. Rött och eldigt, passar min personlighet riktigt bra. Tjingeling!

..att från samma säng lyssna till samma regn

Tiden går så fort. Helt galet fort. Så fort att jag knappt hänger med. Det känns som att vakna upp ur en dröm och inte riktigt veta om det man nyss drömde var just det, en dröm.  Dom senaste åren, har dom hänt eller är det min hjärna som tycker att nu, nu finns det inte tid&plats för dagdrömmar längre. Att plötsligt bli utsparkad från sitt eget huvud, tillbaka till en värld jag inte känner igen och inte vet om jag trivs i.

Samtidigt, som tidigare sagt. Faller allting plötsligt på plats. Varenda liten pusselbit har letat sig fram till sin plats och jag vet vad som måste göras för att få börja på nästa pussel. Den här självklarheten är någonting jag har saknat och inte känt på många år. Den känns bra och jag vet vart ska gå. Efter ett par fina dagar i gräsö, en början till en riktigt fin solbränna och samtal med min förhoppningsvis nya sambo sitter jag och planerar dom sista veckorna som sandvikenbo. what to do, what to do. Om några få veckor går lasset iväg efter antagningsbeskedet anländer runt den 15 juli.

Jag sitter här med en hemskt snorig näsa, en rasslig hals i bara underkläderna på altanen och lapar sol. Underbara sol. Peace and love väntar på onsdag och jag hoppas att jag blir bättre, och inte sämre som jag olyckligt vis börjar göra. C-vitaminkur bestående av pure tranbärsdricka, cigarett och kaffeförbud sätter jag en tia på.

Jag och håkan hellström ska nu hoppa in i duschen för att få snoret att lossna lite, om så bara för ett par sekunder. Sen posta ett brev i brevlådan efter inköp av frimärken. Sayonara!

Such a saint but such a whore

Sitter här än en gång och tänker på allt jag skulle vilja skriva, på dom där sakerna jag faktiskt känner men inte kan få ner. Jag vill skriva om hjärtesorg, jag vill skriva om nyfunnen kärlek. Jag vill skriva om svartsjuka, jag vill skriva om hämnd. Egentligen är nog svartsjuka fel ord, mer någonting jag undermedvetet, vetat hela tiden. Jag vill skriva om hur förbannad jag känner mig till och från, samtidigt som jag aldrig känt mig starkare. Jag vill skriva om hur jag försöker förneka alla dessa känslor och lever i min lossasvärld. Samtidigt, samtidigt har jag aldrig varit så resonabel  eller sett saker så klart. Så självklart.

Jag sitter och är arg och hungrig. Jag är arg för allt jag inte sagt. Arg på människor som funnits i min omgivning, människor jag har litat på. Arg för att jag inte orkar bygga upp en del relationer jag bryr mig om. Arg för att vi är på olika plan, vill olika saker och prioriterar därefter. Arg på människor som gör sig dummare än vad dom är.

Hungrig, men kan inte välja mellan kyckling och ris eller stuvade makaroner och köttbullar.  Arg, men kan inte välja ifall jag ska ta fighten eller strunta i den. Jag vet inte vad eller hur jag ska känna. Kanske spela efter spelets regler och spela lika fult jag med. Kanske prova någonting nytt och tala om precis vad jag känner, tänker och tycker. Face to face. Se vad som händer och hoppas på det bästa, för jag orkar inte gå runt med alla dessa känslor samtidigt längre.

The dust has only just begun to fall

Update: mitt måns zelmerlöw dille har kommit tillbaka (frågan är om det någonsin försvann?) hur som helst så lyssnar varvas Måns & Darin med imogen heap och NIN, udda playlist och inte alls särskillt följsamt. Moodbreak varannan låt,  det får mig att känna på hela känslospektrumet under en timme. Det passar mig. idag. När mensvärken är som värst och kaffe inte hjälper mot tröttheten, regnet öser ner och plånboken skaver. Ja. Då gör måns och darin min dag. Då fick jag idén om att jag faktiskt också vill göra någons dag, för någon dag sen. Så idag har jag postat ett brev på posten och hoppas att det kommer gillas.

Idag är det just en sån där dag, då mensvärken faktiskt är som värst. Kaffet hjälper inte. Regnet öser och plånboken säger aj aj men har inte satt hänglås på sig själv än.  Jag ska åka och handla ett 12pack coca-cola cherry på citygross och drink my pain away. Sen ska jag nog kolla på Coraline för 7 gången.. coraline dille.. Hela nästa vecka kommer spenderas ute i gräsö, det kommer bli skönt. Sen väntar en veckas festivalande. HUH! det kan bli bra.  

träningsabstines och kaffemissbruk

Måndag, ny vecka. Igen. En (ännu än) ny chans att starta om och börja på nytt. Varför skall alla dessa förändringar ske på måndagar..? I mitt fall föll det sig naturligt att det fick bli denna dag, då jag igår än en gång kollektivbestraffas för att födas som kvinna! Jag pratar alltså om mens och mensvärk och om hur förjävligt det känns ibland att genomlida nästan en vecka i plågor och svajande humör. Jag får helt enkelt gilla läget och härda ut, en gång till! Idag var det som sagt måndag, en vecka utan kolhydrater då jag inte riktigt har motivationen för vare sig hårdträning eller att ställa mig och göra matlådor.

..Vilket jag måste göra i alla fall, matlådor. Då jag inte har tillräckligt med disiplin för att låta bli kylskåpets alla frestelser när hungern sätter in. Tålamod att ställa mig och laga mat när jag väl är hungrig är en bristvara det med och resulterar mer ofta än sällan i dåligt humör och bitska kommentarer. Vad för matlådor det blir ska jag strax börja fila på. Frukosten bestod av fibergröt, linfrön, cayenne peppar och lite outblandad saft då jag inte hade något annat sötningsmedel. Varje tugga är en plåga och ägg skall inhandlas för att klara av denna måltid. Äggvita på gröten gör att jag inte behöver tugga den, utan bara svälja då jag tycker att det är så vidrigt med gröt. Men en vilja av järn, den finns!

Nu bär det av mot gymmet i alla fall för träning av rumpa, ben och rygg. Det kommer bli svettigt.. hårt.. och alldeles.. alldeles UNDERBART!!!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=OH1SELj3h_c[/youtube]

New born

Igår var deppfaktorn rätt hög och jag satt och funderade länge på hur jag skall råda bot på skiten. Jag kommer ingen som helst vart med den här ångesten. Ångesten går iochförsig allt mer och mer över till ilska, inte för att jag vill gå runt och vara arg och bitter men i dags läget föredrar jag nog ilska framför tårar. Alla blandade känslor som för några dagar sedan voltade runt i min kropp behöver komma fram i någon form. Tusen frågor utan att ha någon att fråga. Jag skulle vilja slå ut, slå bort alla dessa känslor. Men vart skulle det ta mig..? inte framåt i alla fall.

Kom fram till att 2 st halv liter Ben & jerry glass burkar 2 cheseburgare en chipspåse och tre filmer skulle ändra på min inställning till livet och framtiden. Det hjälpte. lite. Kände idag att jag var tvungen att unna mig själv någonting idag med. Vilket jag inte behöver tänka på länge innan David ringde och tyckte att jag skulle bli bjuden på kinamat. Sötnos. Jag + känslor + mat = Tröstäta eller matvägra. Ilskan fyller mig dock med energi och även fast det känns som att bröstkorgen ska sprängas så springer jag på. Någonting bra lär jag väl ändå få ut av det här. Jag tänker komma i bäst form av alla. Så var det med den saken. Rysk polka är förövrigt den bästa träningsmusiken. *tipsar tipsar*

Inse mitt nederlag och ge bort trofén till någon annan som jag sa. Inse din vinst och vinn en ny trofé som min gode vän sa.  Sitter i lägenheten och väntar på David som ska ta med sig smörgåstårta åt mig. Fina former rimmar inte bra med smörgåstårta.. MEN. jag är inte den som eller den.

den som lyder idioten är själv idiot.