..att från samma säng lyssna till samma regn

Tiden går så fort. Helt galet fort. Så fort att jag knappt hänger med. Det känns som att vakna upp ur en dröm och inte riktigt veta om det man nyss drömde var just det, en dröm.  Dom senaste åren, har dom hänt eller är det min hjärna som tycker att nu, nu finns det inte tid&plats för dagdrömmar längre. Att plötsligt bli utsparkad från sitt eget huvud, tillbaka till en värld jag inte känner igen och inte vet om jag trivs i.

Samtidigt, som tidigare sagt. Faller allting plötsligt på plats. Varenda liten pusselbit har letat sig fram till sin plats och jag vet vad som måste göras för att få börja på nästa pussel. Den här självklarheten är någonting jag har saknat och inte känt på många år. Den känns bra och jag vet vart ska gå. Efter ett par fina dagar i gräsö, en början till en riktigt fin solbränna och samtal med min förhoppningsvis nya sambo sitter jag och planerar dom sista veckorna som sandvikenbo. what to do, what to do. Om några få veckor går lasset iväg efter antagningsbeskedet anländer runt den 15 juli.

Jag sitter här med en hemskt snorig näsa, en rasslig hals i bara underkläderna på altanen och lapar sol. Underbara sol. Peace and love väntar på onsdag och jag hoppas att jag blir bättre, och inte sämre som jag olyckligt vis börjar göra. C-vitaminkur bestående av pure tranbärsdricka, cigarett och kaffeförbud sätter jag en tia på.

Jag och håkan hellström ska nu hoppa in i duschen för att få snoret att lossna lite, om så bara för ett par sekunder. Sen posta ett brev i brevlådan efter inköp av frimärken. Sayonara!

test Filed under Kategorilös | Comment (0)